Pågående projekt Holmfors

Ibland finner jag godbitar på Riksarkivet i Arninge. Det är där en del av SJ:s arkiv finns. Bla det som tidigare var SNJ, dom som började anlägga Malmbanan mellan Gällivare och Luleå. 

Kartbilden visar de olika delarna av mark som exproprierades för det. Jag begräsar mig till att kolla de som tillhörde markägare i Buddbyn. Varje berörd äga numrerad! Kopiorna ur domböckerna för Överluleå saknade tyvärr de för ägorna som avser Holmfors. Där blir det till att leta i domböckerna.

Utefter Kalixlinjen

Kalixlinjen i augusti 2014

Resan föranledd av Sten Ekmans bok "Kalixlinjen – Kalla krigets lås i norr", företogs mellan de två valen, EUP i juni och de allmänna valen i september. Något inkräktade det på valrörelsen som inleddes redan 15 augusti.
Resan till Kalixlinjen bokades redan i januari och jag hamnade så långt fram i reservlistan att jag kom att rymmas i den extra resa som arrangerades.
Jag kom att ansluta i Luleå eftersom jag redan några dagar tidigare rest till Boden för mitt Holmforsprojekt.
Vi hade förlagts till Hotell Bodensia i Boden. Frukostmatsalen bjöd på en bra frukost.

Resan inleddeas med ett besök på Rödbergsfortet. Guidning och inledande gemensam middag i anläggningen.
Bussresan under dagarna fördes på de äldre vägar som militären hade använt för att få en rätt bild av hur det kunde ha varit då det begav sig. Undantagandes resan fram till Haparanda.
Under resorna berättade författaren Klas Ekman om planer för försvaret inom de delar vi besökte och färdades förbi.

Kalixlinjens Museum, "visar utrustning, vapen och fordon som brukats i Kalixlinjen. Dessutom svarar museet för visning av Siknäsbatteriet vid Törefjärden och Kamlungebatteriet på Häggmansberget."
Försvarsmuseum Boden guidades vi genom. Kändes trångt. Samtidigt som det var på väg att omformas.

Siknäs och Kamlungebatterierna besöktes. Kanoner från skrotade fartyg återanvändes här. Se Kalixlinjens museum ovan.
Återsåg grupperingsplatsen för mitt fältsjukhus under försvarsmaktsövningen Norrsken 1982. Då vinter, nu sommar.

Haparanda och den nära gränsen till Ryssland i form av Storfurstendömet Finland och Finland med rekognoserades. Värnen vid järnvägsbron är imponerande. Järnvägsstationen är imponerande stor, den hade att hantera resande och frakter till Ryssland i orostid. Den enda i Sverige med normalspår och den bredare ryska spårvidden. Järnvägen drogs fram till Haparanda mycket sent under första världskriget. Motståndet mot en järnväg fram till Storfurstendömet Finlands gräns var stort från den svenska militärens sida.

Norrbottens regemente, I 19, där MR Nord informerade liksom Norrbottens regemente. Sedan visning av stridsvagn 122 och stridsfordon 90.

Norrbottens flygflottilj, F21 på eftermiddagen. Information om verksamheten och inpassage till JAS 39 Gripens hangarer. Och så dånet av rotar som lyfte och landade i ordinarie verksamhet. En höjdpunkt i resan, ett privilegium att få se verksamheten på nära håll
Flygmuséet F21. Det ligger utanför flottiljområdet, direkt intill grindarna. Flygplan och material från alla delar. Muséet är värt ett besök och för en teknikintresserad kombinerar du med besök på Norrbottens järnvägsmuseum som även det ligger väster om Luleås centrum.

Första maj nålar

Håller nu på med att komplettera min samling av 1 maj-nålar. Intressant att det finns ett så stort utbud. Metallmärkena är förstås de som är enkla att få del av. Ett och annat äldre i papperstryck dyker emellanåt upp.
En bieffekt blir att jag kan sälja av de dubbletter köpen kan resultera i.

Förutom majmålarna så kommer en mängd märken som partiet och sidoorganisationerna låtit tillverka fram. Undrar om någon av er läsare har tips på bra hemsidor där det går att läsa in sig mer på all utgivning.

Eller ska vi tillsammans bygga en sida. Ska kolla med något av samlarsamfunden förstås. Samlarförbundet Nordstjernan tex

Ibsen 2010

Ägnade en stor del av lördagen åt Stadsteaterns uppsättning av Ibsen 2010, en trageditrilog bestånde av pjäserna Rosmersholm, Byggmästare Solness och Lille Eyolf.
Premiär var det. Med en härlig föreställning där samma ensemble återkom i samtliga tre pjäserna. Ett spännande grepp, lyckat också.
Scenen ren från överflödig rekvisita, skådespelarna får nyttja scenen helt och fullt. Spännande med den intensitet det ger åt framförandet.
Boka en lördag med Ibsen, du kommer inte att ångra dig.

Krigets vansinne och dess följder

Såg idag på kanal 10 "Slaget vid Somme" och så här presenterades den på www.tv.nu
"Brittisk dokumentär från 2005. Den 1 juli 2006 var det 90 år sedan den första dagen i slaget vid Somme, en av historiens blodigaste militäroperationer, ägde rum. Aldrig hade så många soldater mist livet på en och samma dag tidigare: hela 20 000 döda, de flesta inom den första timmen. Slaget vid Somme är en vändpunkt i historien - en modern sammandrabbning med en närmast förhistorisk brutalitet. Tappra patriotiska män anmälde sig frivilliga att slåss för vad de ansåg vara en hedervärd sak, bara för att utnyttjas som kanonföda av sina militära och politiska ledare. Dokumentären följer en grupp unga män och kvinnor under deras första dag. Bland andra femtonårige Cyril Jose, som ljög om sin ålder för att få kämpa för sitt land. Amerikanska arvtagerskan Mary Borden lämnade sitt bekväma liv i Chicago och installerade ett fältsjukhus bakom de brittiska leden i Somme. Hennes dagbok vittnar om blodbad. "Luften är tjock av svett, lera, smuts och blod. Jag är inte hungrig, jag är inte trött - jag är upptagen," skriver hon. Denna faktabaserade dokumentär återskapar den ödesdigra dagen i juli 1916, och fokuserar på individernas historier."

Jag blir alltid lika tagen av dessa välgjorda filmatiseringar. Här finns inga hjältar utan i högsta grad människor av kött och blod.

Idag möts inte soldater på ett slagfält som det. Dagens slagfält är värre. Det är mitt ibland oss, hemma i min by eller stad. Där finns civilbefolkningen, kombattanter och soldater i en allskäns blandning. Därtill terrorgrupper som gör allt för att slå sönder ett fungerande dagligt liv.

Många som kommer till Sverige för att få en chans till ett nytt liv är de som kommer från länder som slits sönder av krigets vansinne. Här möter vi dom med regelverk som fortsatt gör deras liv svåra. I vår iver att behandla en behövande människa rättvist och rättssäkert inrättades domstolar för att avgöra saken. Men jag menar att det inte gjort saken bättre. Vår bild av omvärlden handlar mer om vad vi anser vara rätt insats för behoven. Det ger den flexibilitet som behövs och kräver att vi alla tar ställning.