Krigets vansinne och dess följder

Såg idag på kanal 10 "Slaget vid Somme" och så här presenterades den på www.tv.nu
"Brittisk dokumentär från 2005. Den 1 juli 2006 var det 90 år sedan den första dagen i slaget vid Somme, en av historiens blodigaste militäroperationer, ägde rum. Aldrig hade så många soldater mist livet på en och samma dag tidigare: hela 20 000 döda, de flesta inom den första timmen. Slaget vid Somme är en vändpunkt i historien - en modern sammandrabbning med en närmast förhistorisk brutalitet. Tappra patriotiska män anmälde sig frivilliga att slåss för vad de ansåg vara en hedervärd sak, bara för att utnyttjas som kanonföda av sina militära och politiska ledare. Dokumentären följer en grupp unga män och kvinnor under deras första dag. Bland andra femtonårige Cyril Jose, som ljög om sin ålder för att få kämpa för sitt land. Amerikanska arvtagerskan Mary Borden lämnade sitt bekväma liv i Chicago och installerade ett fältsjukhus bakom de brittiska leden i Somme. Hennes dagbok vittnar om blodbad. "Luften är tjock av svett, lera, smuts och blod. Jag är inte hungrig, jag är inte trött - jag är upptagen," skriver hon. Denna faktabaserade dokumentär återskapar den ödesdigra dagen i juli 1916, och fokuserar på individernas historier."

Jag blir alltid lika tagen av dessa välgjorda filmatiseringar. Här finns inga hjältar utan i högsta grad människor av kött och blod.

Idag möts inte soldater på ett slagfält som det. Dagens slagfält är värre. Det är mitt ibland oss, hemma i min by eller stad. Där finns civilbefolkningen, kombattanter och soldater i en allskäns blandning. Därtill terrorgrupper som gör allt för att slå sönder ett fungerande dagligt liv.

Många som kommer till Sverige för att få en chans till ett nytt liv är de som kommer från länder som slits sönder av krigets vansinne. Här möter vi dom med regelverk som fortsatt gör deras liv svåra. I vår iver att behandla en behövande människa rättvist och rättssäkert inrättades domstolar för att avgöra saken. Men jag menar att det inte gjort saken bättre. Vår bild av omvärlden handlar mer om vad vi anser vara rätt insats för behoven. Det ger den flexibilitet som behövs och kräver att vi alla tar ställning.